Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Kriget hade brutit ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q4 S V7 ART A FANOR
naiv i sina utbrott. Man kunde följa hennes blickar
när de i öppet sällskap smögo efter linjerna i en
ynglings kropp, och hon hade fått en elak vana att
vädra med näsborrarne alldeles som kvinnliga
sodo-miter.
Men Zachris hade ögonen med sig. Han såg vart
det bar, och närde endast ett hopp: att hon skulle
fetma och åldras. Han önskade detta så ivrigt, att
det nästan lät som han bad böner till mörka okända
makter för hennes undergång. När han såg henne i
smyg lägga ut kjolarnes linning, då gick han bort i
skogen för att gapskratta. Han narrade henne att
dricka punsch, och bestod henne vin till maten bara
för att få henne fet. Det var som om han »lade på»
en kalv till slakt.
Men när hon började ta sig till vara, inställde
aftonmaten och drack ättika, då önskade han livet
ur henne.
Då fröken Paj mördat broderns minne, tyckte sig
Zachris ha förlorat honom för andra gången, och han
sörjde honom igen, men på ett annat sätt. Denna
bror, vännen som aldrig svek hur illa det bar till, och
som han på dödsbädden kysst på munnen, »alldeles
som när de voro små», denna steg nu upp ur graven
och bröt med honom, förtalande honom, kallande
honom ohederlig. Och Zachris kunde icke försvara
sig, ty det vore att göra den redan förgudade till
lögnare. Han hade brukat den döde som auktoritet,
åberopande sig på hans ord i svårare fall, men nu
måste han förtiga hans namn, aldrig tala om honom,
med ett ord döda honom såsom man dödar en revers
när den kommit bort.
Ibland, dock i ensamma stunder, under sömnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
