Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Klockan nio en novembermorgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 SVARTA FANOR
- Almqvist? Vågar du nämna det namnet,
vågar du nalkas den store anden med fordran att
förstå honom - du har aldrig förstått honom; endast
den som fått en ängels vita kyss på pannan kan nalkas
honom.
- Den svarta ängelns vita arsenikkyss! Tack ska
du ha för din rapakalja, gamla Hanna! En åsna är
du, och under denna åsnefest som pågår sedan tio
år ha alla åsnor samlat sig kring dig, när du skriar,
falla de på knä, alldeles som vid Blåkullafesten där
häxorna kyssa bocken i ändan. Nu känner jag dig;
du var lite svår att komma på, och även jag har ett
ögonblick varit dyperad, därför att du var kvinna ...
Det ringde i telefon. Hanna, lycklig att slippa
svara, ty att svara var det värsta hon visste, reste
sig med en mine, som om hon velat säga: jag skulle
nog ha svarat dig på tal, om inte denna förargliga
telefon kommit. Hon kunde nämligen ljuga med
miner också.
Falkenström hörde Zachris’ snattrande röst, och
för att vara taktfull gick han in i rummet bredvid.
Efter två minuter syntes Hanna i dörren, nu var
hon hög, nedlåtande som om hon bar en dålig
underrättelse med vilken hon kunde krossa honom. Men
Falkenström tyckte inte om konstpauser och
uppskjutna avrättningar, därför högg han in:
- Vad sa min vän Zachris?
- Din vän?
- Ja, vet du inte att vi alltid varit falska
vänner... Nå, han tar damernas parti? ,
- De förfördelades! Du har slagit en kvinna!
- För det första, det var ingen kvinna, det
var ett l-r!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
