Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 SVARTA FANOR
verkligen ordet Goethe. Och där stod Lars Petter
Zachrisson såsom chef för den nya litterära skolan i
Sverige, vilken med 80-talet höll sitt intåg. Denna
tjuv, vilken en gång vid 70-talets genombrott hälsat
Arvid Falk såsom sin lärare, han hade nu med sin
liga ätit sig in i dennes hud, strukit ut hans namn
och hans verk.
Goethe! Längre kunde han icke komma!
Han reste på sig, med rus i hela kroppen; hans
lilla otympliga kropp svalde som grodans, vilken ville
bli oxe, och när han gick förbi Goethes samlade på
bokhyllan, tänkte han verkligen: Faust! Pah! Den
är föråldrad och kan skrivas om! Jag såg’en nyss
på Svenska Teatern och det var ett féeri!
Hans nästa tanke var den: Det skall bli en
julklapp för akademin, när de få läsa det här översatt i
tidningsannonsen!
Han hade nämligen nyss fnaskat efter akademins
stipendium, men när det klickade, fastän han i lösen
utlämnat alla vännernas huvud på ett fat, så kovände
han och slog bakut.
Men det väntade honom själv en julklapp som
han icke drömt om.
När han åter satt sig vid fönstret, såg han att
folkströmmen från stationen skingrat sig; men en
ensam resande kom styrande vägen framåt. Han
hade denna gungande gång sorn om han red i lunk.
Denna gång hade Zachris sett förr.
Närmare kommen befanns det vara en ung man
eller en uppränd yngling, vilken var obekant med
stället och syntes söka något. Han tittade uppåt
villorna, letande den ’rätta.
Zachris erfor något obehagligt, oklart, oroande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
