Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 155
Därför steg han upp och spatserade in i förmaket,
sjönk ner i en fåtölj vänd mot fönstret, men sittande
så lågt att han icke kunde se landskapet utanför. Han
hade fått hjärtklappning, och satt som bakbunden på
stolen. När han såg sig i trymån, fasade han, ty
ögonen syntes inte, utan endast glasögonens ovaler
och de voro gröna genom reflexerna från en
lampskärm. Han såg själv att det var spökapan, och det
slog så mycket mer, som han en gång fått ordet
slungat bakom sig på en teaters parkett. Nu först
förstod han det. Han vände sig från trymån, mot
fönstret igen. Då såg han: ett ansikte tryckt mot
rutan, och infattat mellan två händer som skyggade
mot reflexerna.
Detta ansikte liknade någons som var död, en
operasångares, som umgåtts i Zachris’ första hem;
samma råa, grymma drag ...
Ansiktet var försvunnet, men det ringde på
dörrklockan.
Anande ont, sprang Zachris till köksdörren och
skrek: öppna inte!
Därpå återvände han in i våningen, allt under det
klockan ringde. Den ringde så som om den hade
rättigheter, och icke ämnade tystna förrän den fått
sin vilja fram. Zachris tänkte ett tag fly upp till
Jenny, men örfilens verkningar brukade sträcka sig ut
över ett par timmar.
Det blev tyst ett ögonblick, men därefter hördes
steg i salen. - Han hade gått den öppna köksvägen!
Zachris hade fattats av en sådan panik, att all
hans medfödda fräckhet övergav honom, och han kröp
in i salsgarderoben.
Strax därpå hörde han två röster:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
