Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 SVARTA FANOR
- Jo, han är här, jag såg honom genom
fönsterrutan.
- Nå, sitt ner då, så kommer han väl straxt.
Den okände, spöket från graven satte sig - vid
garderobsdörren, sedan han undersökt nedre våningen.
Zachris svettades, rasade mot sig själv över sin
feghet. Hur skulle han komma fram utan att bli
löjlig? Det värsta ögonblicket i hans liv förestod honom,
och han ville ha det hastigt avgjort, men han kunde
icke göra entrén från en garderob.
Han hörde utifrån hur främlingen hostade och
bytte om fot. Själv hade han trasslat in sig i några
kjolar och stod på en blankläderkänga med ena foten,
med den andra på en toffel, vilket gav en snedhet åt
hela hans figur.
Därute satt hans son, som icke var hans son,
vittnande om ett brott som var större än andra, emedan
det går ner genom evigheter, utan slut. Denna
påflugna drummel därute var en gång en ängel, som
Zachris burit under sjukdomen; det var hans enda
odödlighet, emedan han icke trodde på någon annan.
Men så upptäcktes det vara falskt. Dock, i början
hade han ej trott det, utan i det längsta menat att
hustrun ljugit på sig för att få barnet. Därpå hade
han glömt; men nu hade han fått visshet.
Det hördes ljud uppifrån vindstrappan, och
anande Jenny, måste han ta sitt parti; han röck upp
dörrn, steg fram ogenerat, och slog ner på främlingen
som en blixt:
- Stig in i mitt rum, så få vi tala!
Det gick verkligen så hastigt, att den främmande
icke hann reflektera över dörren eller något annat.
- Vad vill ni mig? frågade Zachris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
