Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 SVARTA FANOR
omöjligen kunde väcka medlidande. Då märkte han
i fjärran ett litet ledigt bord. Kryssande mellan
främmande människor, mest resande, knuffade han stolar
utan att be om ursäkt, fick ovett som han icke förstod;
därtill var han för högfärdig. Men när han
slutligen gick förbi ett parti veritabla frukostätare hörde
han följande dialog:
- Är d e t han?
- Han ser ju ut som en koprofag!
Därpå följde ett dundrande flatskratt, vilket
träffade honom som en vindstöt på en segelbåt: han
krängde och vajade framåt, tills han slutligen stod
vid det lediga bordet. Men i samma sekund var det
upptaget av landsortsprofeten från tåget.
Zachris stod där som supplikant framför den
försmådde, men hans otroliga förmåga att glömma
skymfar (som han utdelat), kom honom att även nu
förgäta, och med en enkel flott gest inbjöd han
vännen att dela bord med sig, låtsande sig hava beställt
platsen.
Den fromme mannen var glad se en människa på
julafton och slog upp språklådan utan vidare. Som
journalist var han dessutom van vid hundsvotteringar
och skymfar; och själv av sitt yrke nödgad till
trolöshet, förlät han vem som hälst bara han kunde
få en notis. Nu var Zachris icke den som gav, utan
fann det saligare att taga. Hans samtal var såsom
ka-chesen framställd i frågor; och för att slippa ge något,
så svarade han med frågor. Men han var så slängd
i frågekonsten, att han kunde släppa ut de farligaste
påståenden, de mest äreröriga beskyllningar, allt i
den frågform, som gjorde honom till oansvarig
utgivare. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
