Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 SVARTA FANOR
ansikte utan på hans halsduk, och under stigande
rus glömde han i halvskymningen vem han talade
med. Profeten hette Harald, men Zachris kallade
honom omväxlande Alfred och Axel, dock mest »min
kära vän», detta senare ett uttryck av hans
belåtenhet med maten och vinet.
Men Harald, den fromme, hade en olägenhet i
umgänget: när han icke somnade vid Bourgognen,
så led han av dåligt ölsinne och blev
sannings-älskande. Nyss uppstigen var han icke sömnig för
tillfället; eljes förstod den räven att låta folk prata
honom till sömns; han begagnade dem som
sömnmedel utan att de trodde det. I dag ville han icke
vara slaskrör, och den där skymfen på tåget började
stötas opp. Han märkte nog att Zachris talade så
mycket skräp bara för att slippa tala om något annat
som tryckte honom. När nu Zachris slutligen kallade
sin vän för Pelle, så förlorade han tålamodet och skred
till anfall:
- Hör du, vad föreföll nyss därborta vid
Lögn-roths bord? Det såg så ovänligt ut.
- Det var just vad jag ville fråga dig om. Vad
har hänt? Har man slungat mig?
- Näh, men man är rädd för dig!
- Rädd?
- Ja, man är rädd för ditt namn. Du har
förlorat din popularitet.
- Jag? .
- Ja, jag skulle vilja kalla dig för en död man.
De ha berömt ihjäl dig! - Det där sista med Goethe,
det var döden i grytan. Vi hade på 70-talet en
skald...
- Asch 70-talet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
