Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 169
(Zachris ville aldrig höra talas om 70-talet!
Litteraturen började för honom med 80-talet, och därmed
slutade den också.)
Harald höjde rösten och gick på:
- En skald på 70-talet, som organiserade hela
pressen åt sig medelst växlar.
Zachris låtsades ha en order åt kyparn, men
Harald gick på.
- För att hämnas, berömde de ihjäl honom.
Publiken blev nämligen utäcklad, vände ryggen och
spottade bakut. Så har det gått med dig också. Ditt
namn är utslitet, superlativen äro uttömda. Du var
Sverges första naturskildrare, du hade infört det
nationella lustspelet, du lät interviewa dig i Le Figaro (Le)
såsom chef för den modärna rörelsen, du behärskade
suveränt Stockholms teatrar, du blev slutligen
utnämnd till Goethe. Har du sett Julbladet, där du står
med din Schiller, skalden Grönlund, och trycker
något i hans hand, som skall föreställa en femma;
monumentet är rest framför nya nationalteatern vars
direktör du skall bli, sedan du mottagit vasaorden...
Zachris beställde whisky. Han tänkte resa sig
och gå, men fruktan få vara ensam höll honom kvar.
Här var så varmt och skönt för resten, var lagom
skumt för hans flottiga bonjour, luktade så god mat
och supar. Han gjorde sig därför först döv, och
sedan svalde han en whisky, letande efter något ämne
som kunde avleda. Han tittade sig omkring, och i
folkvimlet såg han ett ansikte, som liknade
bokhandlaren Kilos, men icke var hans, ty Kilo gick aldrig på
krog.
Klostret! Där hade han det!
Zachris drevs av en beständig fruktan att något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
