Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Zachris har dragit sig fram till tredje dag jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett den, och där har jag råkat min mor och mina
systrar. Det var enkla, men hederliga människor,
som levde i plikter och försakelse, men tåliga i
hoppet, icke väntande någon sällhet, härnere. Jag
däremot, som råkade in i din och de andras trollkrets,
jag ville ha det nu, här, sedan du och de andra
berövat mig hoppet om där! – Vet du, jag undrar
ibland om era böcker äro till nytta eller skada. Ni
poeter stå ju utom liv och samhälle, ni äro som
fåglar levande i luften, och skådande ner på värld
och människor. Kan ni se rätt på tingen? Kan era
luftiga läror ha någon tillämpning på det tunga
jordelivet? Ert arbete är ju lek och ert liv en fest?
Ni föraktar borgare och borgerligt liv. Ni kallar de
plikttrogne och laglydige för servila lymlar, de tåliga
för fege, de lidande för hycklare. – Jag förbannar
den stund jag råkade in i er zigenarvärld med dess
brottslingsmoral, och jag prisar gud som öppnat mina
ögon, återgivit mig hoppet och tron på ett bättre ...
– Är det det Kilo, som lärt dig sådant där? väste
Zachris.
– Ja, det är han, den bäste och därför den mest
föraktade. Han skriver till mig och jag till honom,
han har återgivit mig åt mänskligheten, sedan jag
gått vilse i er djurgård, ty djur voren I och nu
skiljas våra vägar. Jag ber dig aldrig se till mig mer,
ty jag avskyr dig som det onda, din person stinker
för mig, fastän du icke märker det själv; och när du
vidrör mig med dina tankar, bränns det som nässlor
på min kropp. Farväl!
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
