Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskland till Sverige, voro släkt med konungen, ja,
det var fasligt vad den kungen hade stor släkt, ty
hon fyllde till sist både skog och mark, och ogement
gemena voro dessa släktingar också, ty där voro
både garvare och smeder, och stark aptit hade de
också alla dessa farbröder och kusiner, ty ost, fläsk
och smör strök så, att väskor och visthus voro så
tomma, som hade de aldrig varit i Sverige. Men
de åto icke blott upp maten, de grävde även i jorden,
ja, de grävde upp både koppar- och järnberg och
förvandlade det i guld och silver, som de skickade
hem i stora kistor. Och de revos som kattor med
de svenske herrarne om gods och gårdar, och kommo
de i bondens hus, stoppade där varken mat eller
ljus; de fördärvade både hö och korn.
Hustru, var är din unga höna?
Den skall du ej längre för mig dölja;
ligger hon i bänk eller pall,
bär henne fram och äggen all!
Hon sitter ej så högt på sin vagel,
jag slår henne ner med min spitsestång.
Haver du ej mer äri en enda gås,
den skola vi i afton hava till krås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
