Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDELTIDEN 237
KAP. 13.
Mat och dryck.
Mat. Brödet var väl den fattiges förnämsta föda,
innan potatisen kommit från Amerika. Det hålles i
stor vördnad, och en bakning på landet avlöper än i
dag såsom en viktig tilldragelse, vid vilken man icke
får försumma att giva grannarne smakbulla. När
barnen tappat bröd på golvet och taga upp det, skola
de kyssa detsamma och säga: »Gud välsigne Guds
gåvor».
Sovlet bestod av fisk, fläsk och kött, rökt,
torkat, saltat eller färskt. Smör och ost frambragtes
rikligt; särdeles berömda voro Västergötlands ostar
för sin storlek. Ärter med själspäck ansågs icke dåligt
för bönder.
Om bruket av ärter eller kål och fläsk på
torsdagen, vilket även råder över större delen av
Tyskland och Schweiz, har en nyare forskare uttalat den
gissning, att det skulle stå i något sammanhang med
en Tors-kult. Svinet var, som bekant, helgat åt Frey,
varav minnet ännu kvarlever i julgalten, och synes
härav icke någon anledning vara att sätta fläsket i
sammanhang med Tor. Månne icke den starka
fläskmaten på torsdagen har sitt ursprung ur den enklare
anledningen, att fredagen var fastedag, och att man
därför ville bereda sig till densamma på lämpligaste
sätt?
De förnäma hade rätt stor omväxling i rätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
