- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 8. Svenska folket. Del 2 /
235

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mellan Göteborg och Canton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1700-TALET 235

mottaga den, nappade kinesen honom i kläderna och
ville med våld riva till sig hans knäspännen; pastorn
slet sig dock lös och ville söka upp kamraterna,
men hälsades av en hop pojkar med ett stenregn.

Europeiska begravningsplatsen låg utanför
staden, öppen som en betesmark, vid pass en halv mil
från faktorierna, och där vilade åtskilliga landsmän
efter vad gravstenarne utvisade, men vår pastor
ägnade sin uteslutande uppmärksamhet åt de där
växande örter. Några tiggare, vilkas begäran om
pengar avslogs, gåvo det sedvanliga uttrycket av ovilja
med ett stenregn, som syntes bliva hotande, då en
kinesisk begravningsprocession just kom förbigående
och gav skydd. De sörjande hade vita kläden om
huvudet och buro likkistan på en bambustång; tåget
företräddes av en avgudabild, fanor och spel; när
liket blivit nedsatt i graven lades stenar ovanpå
ävensom risgryn, frukter, té och penningar, varförutom
röktes med rökstickor.

Pastorn frågade en kines om det aldrig tilläts
att man begravde inne i staden. Kinesen frågade
tillbaka om det brukades så hos oss; och när pastorn
jakade sade han: vad heder kan det vara för den
döde? Vi begrava dem på öppna blomsterfält, att
alla må se deras grav; vi resa upp en sten vid graven,
varpå deras gärningar äro tecknade, att allt folket
må läsa deras öden. Skulle vi begrava dem i hus, så
voro de ju sina barn till olägenhet och deras
förtjänster voro liksom begravne med dem.

Våra resande, varibland nu även befann sig
superkargören (sedermera assessorn och bokvännen)
Braad, fortsatte nu sin vandring längre bort till den
måleriska pagoden. Under vägen kom en slarvig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:28:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk2/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free