Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-TALET 301
Om Thorild sätter älskarinnan så högt att han
glömmer modren, så gottgör hans själsfrände,
tidevarvets mest brinnande skald, Lidner, i sin sång om
moderskärleken, Spastaras död, denna försummelse
i så hög måtto, att i detta avseende intet blir
oförsonat:
Spastara! Om min suck dig hinner,
där du med änglar dig förent;
om du en himmelsk skönhet finner,
ett hjärta, som Guds tanke rent,
ett hjärta, som mitt öde sårar;
Spastara, om du henne ser,
då tyst, som tålamodets tårar,
på detta klot hon blickar ner,
och hennes suckar uppenbara
att från en älskad son hon for:
i hennes sköte flyg Spastara!
- .- Det är min mor!
Tidevarvets brott äro försonade, prinsessan är
löst ur förtrollningen, en ny tid går in, och i
tempelportarne möter oss den älskliga bilden av den nya
tidens kvinna, eller mönstret för densamma, vars
förverkligande är nutidens uppgift. Anna Maria Lenngren
blir sitt köns återupprättare och försvarare; hon har
gisslat dess dårskaper och laster i skrift, men i liv och
leverne har hon bäst visat vad vi vänta och vad vi
hoppas av nittonde århundradets kvinna, självständig
personlig verksamhet utan åsidosättande av
husmoderns och makans plikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
