- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
69

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN OVÄLKOMMEN 6Q

kom, och han kunde på otroliga sträckor i
skumrasket skilja mellan en svärta och en prack. På sina
värsta medtävlare kråkorna, som drevo upp ejdern
för att sluka hennes ägg, anställde han stora
nederlag; med de avdragna kropparne av vesslor och
ekorrar tillställde han nämligen åtelplatser där han sköt
ner hela svärmar av dessa objudna plundrare. Med
sådana färdigheter och fullständigt ostörd kunde han
på två år hinna samla i sin grotta ett förråd som han
ansåg tillräckligt att föra till det främmande landet
där sole*n gick upp och där man visste att värdera
hans skatter. Nu började det åter lida till våren
och tanken på huru han skulle få sig en farkost
tillräckligt stor och nog sjöduglig började oroa honom.

Han visste att man med en stor skötbåt, som
begagnades till strömmingsfiske, kunde mycket väl
gå ut på öppna havet och att det icke var mer än
två dagsresor till landet på andra sidan, men att
bygga en sådan och anskaffa de dyra seglen,
därtill såg han föga utsikt; att skaffa sig en dylik på
orätta vägar förbjöd honom hans medfödda instinkt,
som icke skulle gilla att någon kom och tog ifrån
honom, vad han med sitt arbete förvärvat.

Det led och led mot försommarn, och hans oro
ökades. Han satt en eftermiddag uppe på
Troll-hättornas högsta spets och såg ut åt havet där ett
segel dök upp och ett segel försvann; en rostbrun
ejderhöna kom simmande med sina ungar efter sig,
grisslorna flögo tätt om hans öron, trutarne ropade
gäck, gäck, och skräckan ropade kvar, kvar! Kristian
kände sig som bergakungen där han satt på sin
skattkammare i berget, men på samma gång tyckte hän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free