Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70 SVENSKA ÖD.KN OCH ÄVKNTYR
sig som en bergtagen den där icke såg någon
möjlighet att komma ut.
Då hörde han bakom sig årslag i sjön och såg
en båt med fyra man komma roende rätt ner på
skäret där han satt. Den kom närmare och han
igenkände sin far och bror, men de två andra kände
han icke.
- Kom ner du, sjörövare! ropade den ene av
de okände till Kristian.
Kristian blev kvar däruppe.
- Lyd när konungens befallningsman kallar dig,
sade fadren.
Högst uppe på skäret stod ett stenkummel som
fiskare lagt ihop till märke. Kristian var beredd att
försvara sig.
- Jag är icke någon sjörövare! sade han.
- Jaså, du svarar konungens befallningsman!
sade fadern. Akta dig och gör oss icke alla
olyckliga!
- Jag gör ingen olycklig, sade Kristian, men jag
försvarar mig när jag ser man vill mig ont! Vad vill
ni mig?
- Du har en gömma här för gods, som du rövat
från fredliga köpmän, sade befallningsmannen. Vi
ha sett alltsammans!
- Jag har kke rövat från någon, sade Kristian;
allt vad som ligger i berget har jag ärligt förvärvat,
med flit och arbete.
- Nej, hör du; inbillar du oss att man samlar
så många hundra skinn och så mycket dun här ute
i de fattiga skären! Och det är du nog dum att begära
vi skola tro! - Kom ner, för sista gången eller är
du olycklig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
