Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KN OVÄLKOMMEN 71
Man stormade klippan, men då släppte Kristian
ner stenblocken som hoppade över de anfallandes
huvud, slogo flisor ur berget och plumsade i sjön,
dock utan att träffa någon.
- Olycksbarn, skrek fadern, du var född till mitt
fördärv!
- Vem födde mig? svarade Kristian, och vräkte
ner det sista blocket.
Utsikten till seger öppnades nu för de belägrande,
och snart kände Kristian ett rep slingras om sina ben;
han kastade sig omkull och sökte bita av detsamma,
men då hade han det om halsen också och var snart
hoptvinnad som ett nystan, rullad ner för branten och
lagd i botten på båten.
- Gör honom icke illa i onödan, sade fadren,
jag borgar ju för honom.
Därpå började han i en jämförelsevis vänlig ton
föreställa Kristian huru illa han gjort mot sina
föräldrar, som fött honom, klätt honom och varit goda
mot honom; vilken sorg och skam de nu fått till
tack av honom, då deras namn skulle ut kring
bygden och skändas; han besvor honom vid Kristi kors
och alla helgon, att han skulle bekänna, emedan
saken därigenom vore till hälvten förlåten och kunde
försonas med böter. Han visade sina gråa hår och
bad Kristian icke bringa vanära över dem, han bad
honom tänka på sin bror, som snart skulle intaga
faderns plats i samhället och upprätthålla släktens
anseende och fortbestånd; han slutade med att fordra
detta av Kristian och förklarade att människan icke
fick leva för sig själv utan måste leva för andra
också. Samhället var byggt på släkter, och när släk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
