- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
97

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre ändamål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HÖGRE ÄNDAMÅL 97

över hela naturen, blott då och då störd av
kreaturens ramande eller gökens lidelsefulla rop.

- Norr gök, sorg gök, sade prästen, som om
han därmed ville ge ett länge sökt uttryck åt sin
beklämda stämning.

- Det gäller icke mer än första gången man hör
honom, tröstade hustrun, och i morse ropade han
tröster i öster.

Nu syntes taken på ladugården och över
densamma stack kyrkans torn.

De lade till vid bryggan och nu tog fadren de
båda sovande små och bar dem in i stugan. Därpå
kysste han sin hustru och tackade för gott sällskap;
nu skulle han gå till kyrkan och läsa aftonmässan.

Han tog sin bok och gick. När han kom ut
på vägen ringde klockan vesper. Han skyndade på
sina steg. På kyrkogården såg han på långt håll
människor röra sig. Detta var något ovanligt, ty
ingen mer än klockaren brukade åhöra aftonmässan.
Han tänkte på att någon sett honom i björkbacken,
han undrade om man hört hans samtal med hustrun,
han blev riktigt hjärtängslig när han kom nära
kyrkporten, ty där urskilde han två hästar i lysande
munderingar och en arkidiakon från Uppsala
ärkebiskopssäte med åtföljande tjänare. Diakonen tycktes ha
väntat, ty han gick genast fram till prästen och bad
att få meddela sig med honom efter slutad mässa.
Aldrig hade denne bett en aftonbön med så brinnande
hjärta och med ångest i bröstet nedkallade han alla
heliges beskydd mot okända faror. Han kastade då
och då en blick åt dörren, där han såg diakonen stå
som en bödel, vilken väntar på sitt offer, och när han
sagt amen gick han med tunga steg att mottaga slaget,

7. -.- Strindberg, Svenska öden. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free