Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
om, i ett anfall av gott lynne, och sade till
åldermannen:
- Jag hoppas att kanngjutarskrået, som ju
beskyddar yrket, också beskyddar dess idkare.
Därför vill jag nämna i förbigående, att jag heldre ligger
på nöthår än på mursten, och att jag föredrar färskt
kött framför mögligt bröd; ett gott öl har alltid varit
min svaghet, och jag hoppas bli hågkommen med
eldning och städning av mina höge beskyddare.
Och han skuttade in i häktet, full av mod, men
med litet förhoppningar.
Sex dagar satt Boo i häktet. Ingen fick söka
honom i fängelset, men man fick meddela sig med
honom genom dörren. Det var dessa meddelanden
som gjorde honom mera förargelse än köld och fukt.
Det var goda råd efteråt, upplysningar, förmaningar,
hemställanden:
- Vad tjänar det till? - Varför skall man
bråka? - Vad har du för gott av det? - Är det
rätt?
Men värst hade han det, när modren kom ner
från södra bergen, där hon hade en ko och en koja.
Gumman var ålderdomsskröplig och döv och hade
blott oredigt uppfattat orsaken till sonens
fängslande. Icke heller hon fick komma in i fängelset,
utan måste hålla samtalet genom dörrn, vilket gav
anledning till de rysligaste invecklingar av
äventyret.
- Vad har du gjort, olycksaliga pojke? skrek
gumman utanför dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
