Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BESKYDDARE 135
- Jag har gjort kannor, svarade Boo,
- Har du fått bannor? Det tror jag nog! Men
jag frågar vad du gjort?
- En kanna! gallskrek Boo, som om han ville
spränga den tjocka dörren.
- Ja, ja, jag visste, att det skulle gå så till
slut. Jag sade alltid det, när du var olydig därhemma.
Men flickorna äro också galna! En sådan där fuling
’som du! Fy!
Nu förstod Boo ingenting alls, och därför teg
han.
- Jaså, hon heter Anna, fortfor gumman på fri
hand. Så hette också hon som drog av med svarta
Anders i Duvnäs!
- Vad pratar du mor om för en Anders?
- Ska du säga så åt din gamla mor, pojke.
Skäms du ingenting alls? Oj, oj, oj! sådant barn!
Sådant barn!
Bosses förstånd omtöcknades, och han stoppade
ner huvudet i halmpåsarne för att slippa fortsätta
samtalet.
När han slapp ut ur fängelset, återvände han
icke till mäster Pavel, utan företog sig små
vandringar på stadens krogar, där han satt från morgon
till kväll och tärde på de medel, som influtit på
försäljningen och som man varit nog glömsk att icke
fråntaga honom, då han sattes in i häktet. Han var
utesluten ur kanngjutarnes skrå; att arbeta för egen
räkning var honom betaget och något annat yrke
kunde han ej. Han hade kuggat ur det hjul i
samhällets stora verk, där hans uppfostran satt honom,
och han skulle snart hava slutit sig till de löse och
missnöjde om icke omständigheter inträffade som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
