Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flugorna spatserade omkring i de feta betesmarkerna
på hans haka. Ibland smackade han med tungan
som om han drömde om mat; ibland lyfte han handen
för att plocka bort en fluga som kittlade honom i
mungipan, men handen kom aldrig högre än
halvvägs och föll därpå tillbaka i knäet. När flugorna
så lämnade honom på en stund för att interpunktera
de stora pergamentsböckerna, föll han in i en riktigt
djup och väl ordnad sömntakt, där andedräkten i
regelbundna stötar frampustades och bildade med det
yttersta av läpparne en högst musikalisk ljudskala
som två och två med bokstäver snarast kunde
uttryckas så:
— Pfo — pfo; pfu — pfui; pfui — pfi; pfi — pfi!
Emellertid hade en karl som icke bar ordens
dräkt inträtt i boksalen och stannat vid dörren. Det
var en lång starkt byggd medelålders man, med hår
tjockt som en lejonman och ett helt vackert skägg
som låg ner på bröstet. Han föreföll att vara en
förmögen hantverkare, som själv utövade sitt yrke,
ty hans händer voro tämligen grova och här och
där besatta med svarta fläckar.
Han såg sig försiktigt omkring i rummet och
betraktade den sovande munken med vassa blickar.
Därpå hostade han. Den sovande gjorde en orolig
rörelse såsom om han drömde något elakt. Hans
andhämtning saktade av och snart slog han upp sina
feta ögon.
Martin föreföll högst oangenämt överraskad.
Sedan han med en blick undersökt mannens yttre
och därav bestämt sig för passande tilltalsord, bröt
han tystnaden och sade ganska vresigt.
— Vad vill han?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
