Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Stig på du, sade Martin, och se efter vad
som finns!
— Finns den heliga skrift? frågade mannen
ödmjukt.
Martin gjorde stora ögon, ty bibeln var bland de
förbjudna och sålunda undangömda böckerna, men det
ville han icke säga, därför sade han något annat.
— Om den finns? Jaja men! Vad skall det vara
för en version? Septuaginta, vulgata, kaldaica, græca,
syriaca? Säg ett ord bara!
— Jag skall vara mycket förbunden om jag får
se på græca, sade mannen.
Martin såg ut som om han fått ett slag i pannan,
och renskriveriet avstannade för ett ögonblick.
Klostrets, lärdomens och de vita händernas anseende stod
på spel. Martin sökte en yttersta räddning.
— He kaine diateke?[1] frågade han.
— Hä kainä diatekä, svarade mannen rättande.
Nu blev den lärde brodern förlägen; han måste
ljuga.
— Den är för tillfället inlåst, sade han, och
gardianen har rest bort och tagit nyckeln med sig;
men vill han icke se på de epistlar som ligga framme
här?
Mannen tackade och nalkades stillatigande
pulpeterna där han snart försjönk i läsning.
Martin blev dyster och grubblande och skulle
snart hava fallit i sömn igen, om han icke
plötsligen blivit uppryckt av ett skrik bortifrån fönstret
där Franciskus underhållit sig med den metande
svartebrodern.
— Har ni hört? Har ni hört? väsnades denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
