Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men nu hör ingen oss, invände Martin, och
vad vi här säga är endast, vad alla tänka.
— Det var ungefär detsamma Huss också tänkte,
och därför kom han i elden, svarade Antonius.
— Vem vet, om inte Huss hade rätt? sade
Martin.
— Ja, vem fan vet? instämde Franciskus och
höjde sin bägare, varpå en högljudd skrattsalva
svarade och gav eko under de målade korsvalven.
— Världen vill bedragas, nåväl, må hon bli
bedragen, fortfor Franciskus uppmuntrad av bifallet.
Påven i Rom har tjugo älskarinnor och ärkebiskopen
i Uppsala har begått blodskam; men detta hindrar
icke påven och ärkebiskopen att (mot erläggande
av en så och så stor summa) skänka förlåtelse för
begångna synder! Det är ju ett drag av ofantlig
mänsklighet enligt formeln: jag förlåter mig själv,
ärgo måste jag förlåta andra.
Men Huss förlät man inte, genmälde Antonius.
— Han ville inte ha förlåtelse, svarade
Franciskus, och en gåva kan aldrig bli gåva, om det inte
finns någon mottagare.
— Världen vill bedragas, sade du nyss, återtog
Antonius; jag undrar om inte det är en gammal
osanning! Skulle man icke rättare säga så här:
världen är bedragen, alltså måste vi upplysa henne!
Så mycket mer, som världen betalar oss för att vi
skola upplysa henne.
— Nå, men göra vi icke det? svarade
bokvårdaren Martin. Ha vi icke öppnat våra skattkammare
för all världens folk? Ha vi icke lagt fram och slagit
upp våra böcker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
