Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppe på en trappgavel och blåste i händerna, om
ni inte gör eld snart så går jag min väg, för här
fryser jag fingerna av mig. Och det skrattades på
alla tak som av en svärm skator, men fruarne i
fönstren höllo sina pälsmuddar för ansiktet.
Uret i järnvågen, som låg på östra sidan av
torget, slog nu tolv. Orgeln i Svartmunkaklostret i
norra brinken började spela, men man hörde endast
basarne för sorlets skull.
Nu öppnades en vindslucka uppe i gaveln till
överskrivarens hus och ut stack ett rödskäggigt huvud,
som tillhörde Nigels slottsskrivare.
— Tänd inte eld på vindskontoret, skrek en
sadelmakare från taket mittemot, anspelande på det
röda skägget, och nu hälsade Nigels med ett
skratt och en uppmärksamhet som synbarligen retade
honom, ty liksom för att trotsa hånet kröp han ut
med halva kroppen och tittade uppåt himlen efter
vackert väder. Då föllo hans ögon på en hissbjälke,
vilken var inmurad i väggen ovanför luckan. Hans
fåfänga var väckt och, för att ådraga sig en mera
hedrande uppmärksamhet, beslöt han göra ett
vågstycke. Med en icke vanlig vighet fattade han om
bjälken och svingade sig upp så att han blev ridande
gränsle på densamma.
Ett sorl av bifall hördes från takåsarne och
fruarne viftade med näsdukarne, men detta väckte
sadelmakarens avund:
— Hör du, skall du rida trämärr i den här kylan,
föll han in.
Men Nigels lade armarne över bröstet och lutade
sig med ryggen mot väggen.
Nu öppnade vakterna spetsgården och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
