- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
193

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvudet, hostade kort, föll tillsamman och blev
hängande, kvävd av svavelångorna.

Ett sorl av ovilja och missräkning lopp igenom
åskådarhopen. Eggade av raseri och som på ett givet
tecken kastade svartmunkarne sina brinnande ljus på
bålet. Halmen flammade upp, risknipporna sprakade,
tjärtunnorna fattade eld och under takbefolkningens
jubel fylldes hela torget med en pelare av eld och
rök. Men jubelskriet besvarades med ett förfärligt
anskri från Nigels på bjälken. Vinden hade kastat
lågorna åt hans sida, och när han skulle rädda sig
in genom vindsgluggen var den stängd; till takåsen
nådde han icke och han blev hängande på armarne i
hettan; det våta skinnet på hans långa stövlar knorrade
sig och klämde hans tår som i ett skruvstäd,
halsspännet på hans kappa brände honom och hettan
pressade ögonen ut ur hans sotade ansikte; det röda
skägget sveddes och naglarne lossnade; han släppte
slutligen med ett anskri sitt tag, och föll törnande
med huvudet mot skyltarnes järnstänger.

Men nu hade ingen tid att tänka på honom som
var död, när han kom ner. Hettan hade blivit oerhörd.
Liket av den brände kättaren hängde som en svart
massa i de glödande järnkedjorna, granveden hade
fattat eld, vinden kom stötvis och sopade ut stora
moln av gnistor och rök. Munkarne som stodo
närmast ville fly, men husens innevånare hade redan
störtat från fönstren och ingen kunde öppna portarne;
knektarne stodo orörligt packade av de ofantliga
mänskomassor som fyllde de tillstötande gatorna
och icke kunde vika; elden blev allt starkare och
nödropen ljödo högre. De närgränsande husen
började kola, skyltar tändes, och uret i järnvågen vars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free