Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UT VECK L T Nr, 207
slottsvaktaren för sig själv när han satt vid
sängkanten. Tåla inte att se på en kjol förrn de domna.
Annat var det i min ungdom! Men allting går framåt,
säger man. Kan väl hända, men nog gå mänskorna
bakåt, det är säkert.
Därpå lät han glödga en stor mugg starköl med
malört och isop, vilket han hällde ner i den
halvdöde Botvid, som därefter föll i en djup sömn.
När Botvid vaknade följande morgon sken solen
redan in i hans kammare. Han kunde först icke
minnas att han drömt något, icke heller vad som
hänt föregående afton. Men han kände en behaglig
värme i sin kropp och musklerna voro icke längre
så slappa. När han skådade sig omkring i rummet
såg han sin tagelskjorta som han icke lagt av på
tre månader hänga över en bänkkarm. Detta väckte
hans förvåning. Men när han blev varse ölmuggen
som stod bakom hans huvudgärd förstod han allt,
och mindes allt. Han hade således varit rusig, han
hade täflat med slottsvaktaren, han hade haft syndiga
tankar på flickan som sjöng. Och han hade ändock
haft för avsigt att framställa heliga jungfrun för de
heliga männen. Han greps av en förfärlig ångest
och sprang upp ur sängen; kastade sig ner framför
madonnabilden som satt i en nisch i väggen, och
blev liggande i bön och åkallan på bara stengolvet.
Han låg där skälvande ännu då dörren öppnades
och en ung man trädde in, klädd som en italiensk
sprätt med värja vid sidan, utskurna kläder med
förgyllda knappar och på ryggen en ränsel, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
