Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
206 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
Det var säkerligen icke den gamles rum, ty allting
var så nätt och pyntat.
- Nu skall jag ha en cinq, sade slottsvaktaren
och skramlade om tärningarne i bägaren.
Botvid begagnade tillfället och såg att
sängtäcket var blommigt.
- Bort med fingerna! röt gubben och slog till.
Botvid slog sitt slag och fick sikte på en liten
handspegel av stål som hängde på väggen bakom
den gamle. Den återgav en del av den motsatta
väggen som var behängd med en bildvävnad, en
kvarleva från förgångna bättre tider.
- Håll ihop tankarne, annars slår jag ut dig
ur brädet, väckte honom gubben.
Botvid stirrade på brickorna som han måste taga
upp i handen och följde med spelet en stund.
Men så måste han titta upp igen. Hans ögon föllo
åter på spegeln. l detsamma kände han som en
varm vind gå fram över nacke och huvud; han
sträckte på sin hals och nu såg han i spegeln över
sin axel två djupa svarta ögon som sågo in i hans.
Han skulle just slå sitt slag, men hans hand darrade
så att tärningarne rullade utåt golvet.
- Gå efter ett stop öl, Maria, sade den gamle;
gossen här är så klen att han behöver något starkt.
Botvid hade rest sig för att taga upp tärningarne
och lagt sig ner på mattan då hans hand kom att
vidröra flickans som i samma avsikt skyndat fram.
Han blev liggande sanslös på golvet. Gubben kom
till och bar honom upp på hans kammare där han
lade honom i sängen och travade över honom mattor
och skinn tills han kom i svettning och somnade.
- Det är ett underligt folk nu för tiden, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
