Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
i kyrkan, där abboten och konfessorn snart skulle
infinna sig för att hälsa den nykomne konstnären.
Botvid ställde från sig skorna vid dörren och
tog vigvatten, men Giacomo gjorde intetdera. Han
betraktade valven och fann dem grandiosa; han
anmärkte på pelarne att de kunde vara smärtare.
Kristus på högaltaret hade ett fel på vänstra knäet
och ögonen blängde för mycket åt sidorna.
Botvid gick som på glöd och ville oupphörligt
varna Giacomo att häri icke skulle tala högt och
icke gå så hårt på golvet, men denne förstod icke
vad han sade. Han snodde omkring överallt och
anmärkte på allt, utom på valven vilka han fann
oöverträffliga.
Slutligen anlände abboten och konfessorn.
Giacomo gick dem frimodigt till mötes och skakade
deras händer. Med en dånande stämma som korn
kyrkan att skrälla sade han:
- Herr abbot och konfessor, jag känner mig
mycket lycklig att få öppna bekantskap med eder,
och jag ställer min obetydliga färdighet till edert
förfogande! Jag heter Giacomo och ber att få räknas
som en av de edra.
De båda munkarne sågo på varandra med fasa,
men svarade intet.
- Äro de vördiga fäderna stumma? frågade
han Botvid.
- I himlens namn, man talar icke högt i
kartu-sianernas heliga samfund, svarade Botvid darrande.
- Talar man icke här?
- Nej, man skriver! - Och Botvid räckte [-honom-] {+ho-
nom+} en griffeltavla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
