Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 211
- Ja, men jag kan icke skriva jag, sade
Giacomo, jag bara målar.
Efter en skriftväxling mellan de heliga fäderna
och Botvid överenskoms att Botvid viskande skulle
uppträda som tolk, och förelades Giacomo att han
skulle avlägga värjan innan han fick inträda i Mariae
kapell.
Sedan villkoren voro uppfyllda öppnades dörren
till kapellet. Munkarne och Botvid föllo på knä för
att göra en kort bön, men Giacomo steg in.
Att få honom att tala lågt var omöjligt, ty när
han sänkte rösten mullrade det som en åska, och
innan ny skriftväxling ägt rum, var han uppe på
stegen och hade tagit en pensel som han doppade
i en färgburk, och började avgiva sitt utlåtande.
- Vad är det här? tog han till ordet: Ängelen
Gabriel med kvinnobröst! Bort med det! Och ett
flickansikte! Gabriel måste man tänka sig som en
gammal skälm efter han har varit med redan i Gamla
testamentet och nu är med och spelar i nya: Skägg
skall han ha! På med kimrök bara! Så!
Han tog penseln och strök dit ett stort
bockskägg.
- Och så blomma i hand! Nej, nej, nej!
Botvid hade bleknat när han betraktade de båda
munkarnes växlande ansiktsuttryck. Först hade de
stått som träffade av åskan, sedan hade de sett på
varandra. Detta var något så himmelskriande orimligt
att deras hjärnor icke kunde fatta det i en hastig
vändning. De blevo stumma såsom inför en
uppenbarelse. Men Giacomo såg dem icke utan gick på!
- Och så har han gått och snöpt blomman,
till på köpet! Ja se det är det gamla otyget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
