Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 221
Ovanför dörren stod ordet Vatten.
Botvid var först betagen av de sköna
landskapen på väggarne, men när han såg den vita
marmorkvinnan försjönk han i en stilla hänförelse
och han kände sig oskyldig, stark och på samma gång
gripen av sådana andaktsfulla känslor som han endast
erfarit då han hört en vacker sång i en stor kyrka.
Giacomo betraktade honom en stund under
tystnad. Därpå sade han:
- Erkänner du nu det skönas gudomliga makt?
- Och ändock, svarade Botvid, är detta
mänskohänders verk!
- Och ändock överträffar det Guds eget [-skapade-] {+ska-
pade+} verk!
- Mänskan skulle sålunda vara mäktigare än
Gud? Nej, det är djävulens bländverk! Du leder
mina tankar på falska vägar! Och likväl: Jag tror
jag skulle känna mig syndfull inför en kvinna, men
inför denna bild är jag ren! Äro då Guds omedelbara
skapelser orena, men syndiga människors rena! Kan
det vara så?
- Det är så måhända.
- Det må vara huru det vill, men detta är icke
synd!
- Har du någon säkerhet för att det andra är
synd då?
Botvid svarade icke.
De släckte ljuset och trädde in i det fjärde
rummet. Här mötte dem en ström av färgat ljus
från höga glasfönster, genom vilka solen sken in.
Väggarne voro målade i fyrkantiga fält på vilka
syntes dött vildbråd, harar, vildsvin, änder, orrar,
ur vilkas öppnade kroppar det blodiga innanmätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
