Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 227
man trodde sig gå framåt, eller om nu hedendomen
haft något förnuftigt i sig som icke kunde dö, detta
var allt saker som Botvid icke kunde göra sig reda
för, men han levde med nyvaknad kraft, var glad
åt livet, älskade naturen och dyrkade skönheten.
Omsider kom Giacomo en morgon och
förkunnade att tavlan var färdig.
Botvid skulle nu komma och se henne innan
hon fördes ner till klostret.
Det var icke utan livlig sinnesrörelse Botvid
följde med sin mästare upp i de hemlighetsfulla
rummen som han icke sett sedan deras första besök
därstädes.
Allting var sig i det närmaste likt i de tre första
rummen, men han anmärkte i förbigående att det
var vatten i marmorkaret! När de inträdde i den
stora matsalen låg allting i dunkel, ty förhängena
voro dragna för fönstren. Men genom
halvskymningen såg han en mänsklig gestalt som tecknade
sig i idel ljus; han kände det som om där voro
flera i rummet och han ansträngde sina ögon för
att se efter huru många. Då såg han ett stort
kraftigt manshuvud som han tyckte sig känna igen; en
skarp ljusstrimma klyver mörkret, töcknet öppnar sig
som en dörr och Botvid står ansikte mot ansikte
med slottsvaktaren och hans sköna dotter. Flickan
stod på slottets trappa, gubben stod nedanför; i
bakgrunden syntes sjön mot Härnölandet, och ute
på sjön låg en båt i vilken satt en ung man med
en luta; i förgrunden slogos två hundar om ett
ben.
Botvid blev först häpen, men när han
betraktade närmare den sköna unga kvinnan som med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
