Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
uttryck blandat av blygsel, fruktan, förvåning och
tvivel, mottog underrättelsen om sitt blivande
moderskap blev han hänförd. Hennes lilla runda vita ansikte
med de stora svarta barnögonen gjorde ett intryck
av oskuld som bröts mot den mysande och på samma
gång förtrytsamma munnens skälmska spel; hon var
klädd i en sid lazurblå klädning som något blottade
de runda skuldrorna och sedan smög sig i veck
över den skönaste barm, ner till det smärta livet,
varifrån den sedan i de mjukaste linjer flöt ner till
den lilla framstuckna foten. Botvid stod orörlig och
hänryckt, under det Giacomo gick omkring och
städade undan några plagg som lågo strödda här
och där på bänkar och pallar.
Slutligen blev Giacomo otålig över Botvids
tystnad och han öppnade själv samtalet.
- Vad synes dig? sade han.
- Det är skönt, svarade Botvid något förlägen;
men icke är det Madonna! Vad skola munkarne
säga?
- Munkarne skola bli hänryckta, ty de ha aldrig
sett urbilderna.
- Är du säker på det?
- Fullkomligt viss! De gå aldrig utom murarne
och urbilderna ha aldrig varit inom deras murar!
- Men är det icke ett svek att så narra dem!
- Svek! De ha begärt madonnan, men som jag
aldrig sett henne så kan jag icke giva mer än jag
har! Du erkänner emellertid att hon är skön!
- Det erkänner jag! Men, det förefaller mig
som om denna målning rnera framställer en dotter
som av sin gamla far nödgas att bekänna en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
