Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
stod stum och skälvde i hela kroppen medan tårarne
runno strida utför hans kinder. Hela den starka
mannens kropp var såsom hopfallen i ett ögonblick
och hans kraftiga bruna ansiktsdrag sjönko ihop.
Botvid slog några slag på porten igen. Steg
hördes i trappan. Den lilla portvaktsluckan öppnades
och genom gallret talade den gamle med bruten
röst.
- Det ären I gossar! Viken hädan från dödens
boning! Mordängeln har dragit över oss!
- Lever hon? flåsade Giacomo och tog fast i
låset.
- Hon lever, sade den gamle, men vi gå båda
att dö! I unge skolen leva!
- Släpp oss in, jag dör med henne, ty hon
är själ av min själ, svarade Giacomo.
- Det är nog med ett offer, svarade gubben
igen, pesten är här, folket har stormat huset och
sade att det var klosterskändarnes straff! Gån hädan
och dragen i frid!
Han smällde igen luckan och hans steg hördes
försvinna uppför trappan,
Då blev Giacomo utom sig och han återvann
hela sin ungdomliga kraft. Först slog han på porten
så att det dånade i hela byggningen, men då Botvid
erinrade honom om att han kunde störa den sjuka,
sprang han ner från trappan för att söka någon
möjlighet att komma in på annat sätt. Han rände
omkring som en utestängd hund och synade de minsta
gluggar och vrår. Slutligen fann han på råd. Mot
den nya halvfärdiga slottslängan, vilken utgick från
det gamla tornet voro byggnadsställningar uppresta
till en höjd som nådde ett gott stycke upp på gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
