Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pål och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
- Det kommer an på vad det blir för år i år.
Utstyrseln går till pengar och får jag oår så blir det
inga pengar. Och man vet inte hur det går, för snön
kom på säden i höstas medan åkern var blöt.
- Alldeles, alldeles, som här hos mig, sade Pål.
Vi låta således anstå till hösten och när vi maxa
båda lägga opp lika, så klipper vi till på oljeverket
som klockarn sa, och är lyckan go’, så kalvar snart
både oxe och ko.
- Väl, väl! Och nu vilar den saken. Gossen
och flickan få vänta till åkern går i ax.
Och nu satte de till att dricka, men ungdomen
hade raskat undan halmen och satte sig i en ring
för att mussla sko.
Pål och Per sutto tysta en stund och sågo på
leken; slutligen blev Pål muntrad av drickandet och
kände en stark frestelse att få ett livligare samtal i gång,
och han visste väl i vilken ända han skulle börja.
- Nå du Per, tog han opp, kommer du till stan
något i vinter?
Per grinade som en ond hund, tittade på Pål
om han talade allvarsamt och sade:
- Neej, det gör jag väl inte!
- Lika ond på stan än, som för tio år sen?
Va! Tål inte se’n genom sju gamla gärsgådar?
- Jag vill inte ha’n till skänks om du kastaren
efter mig! Behöver’n inte alls, men han kan inte
leva utan mig.
- Ja säg det!
- Säg det! Kött och hö har jag själv, öl och
bröd har jag själv, ved och trä, hus och kläder; vad
haver jag med dig då? Jag bygger mitt hus, jag
plöjer min åker, jag hugger min ved; min gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
