- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
306

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

306 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

i hans åker! Hör det! Nu är ni manstarkare, och
därför komma vi till kyrkan i morgon på sätt som
sagt är, men kom igen en annan gång, så var säker
att yxor och knivar bita också på rävpälsar.

- Thomas, Thomas, lilla, sade nämndemannen
hånfullt, du ska inte vara så stor i orden, så blir
du inte så liten på jorden.

Thomas gick fram och högg sin yxa i bordet
framför nämndemannen. Det blev ett anskri i stugan,
och alla sprungo upp från bänkarne; men kvinnorna,
som stått utanför dörren beredda på vad som hänt,
störtade in och kastade sig emellan de kämpande.
Samkvämet var upplöst; nämndemannen och hans få
anhängare redo genast hem till sitt.

Dansen fortfor ute på backen, men fiolens
gnällande lät icke mer så muntert, och dansen gick tung
och tyst som ett arbete eller en hednisk offertjänst,
där man sökte bringa sina sinnen i raseri, innan
man skred till offerslakten. Snart tynade den också
av, och med tanken på morgondagens allvar skildes
man vid midnatt utan att hålla midsommarsvaka vid
eldarne. Det var den sorgligaste midsommarafton
man varit med om.

Midsommarsolen stiger ur havet och lyser upp
den lilla kyrkviken. Ingen mänsklig varelse synes eller
höres. Skrakar och ejdrar simma så lugnt ute på det
blanka flacket. Vassen i viken rör sig då och då
där en gädda går fram. Nere i tångbuskarne trippa
strandskator och plocka maskar. Vinden är så varm,
att den icke förmår röra varken sig själv eller vågen.
Tystnaden råder över land och vatten. Gräs och
blommor stå och sova på backarne, när nu den eljes
aldrig vilande blåsten lämnar dem rö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free