Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NYA VAPEN 305
Thomas trädde in, hälsades de kort och högtidligt
av värden, som bad dem sitta. Det rådde en tung,
dyster stämning därinne, och det kändes i luften, att
något oväder samlade sig. Nämndemannen hade plats
i högbänken och var röd i ögonen, som om han
druckit eller talat för mycket; de andra sutto med
nedslagna blickar. Thomas, som var bland de äldre och
ansedde, ansåg sig böra säga något först.
- Träffas vid kyrkan i morgon? sade han.
Ingen svarade. Men då tog nämndemannen vid
med sin flinka tunga.
- Just den strängen vi spelat på, gamle Thomas.
Gubbarne här, ser du, ha sina betänkligheter, som
en inte alls kan fatta eller förstå. Att bära värjor
eller vapen har redan varit förbjudet i många hundra
år, och att en icke lytt överheten, är icke överhetens
fel. Men nu gå de här gubbarne och tro, att det är
elakhet av höga överheten, men det är det inte. Lite
var vet nog, vad buller och svårigheter det har fört
med sig, att man går med knävelspjut och bågar;
när sinnet rinner på, så är det inte långt till
handgemäng, det känner vi nog. Och vad det vrövlet
angår, att vi ska ha något att försvara land och rike
med, så behövs det aldrig komma i fråga mer, ty
det gör höga överheten själv.
- Håll där, sade Thomas. Skam tage svenske
män, om de inte längre kunna försvara land och rike,
utan att behöva dra in främmande knektar. Den
gången dansken skulle ur landet, då gick det för sig
med skäktor och yxor. Nej, du herrerackare! Det är
inte där det sticker. Det är inte för den saken ni ta
vapnen från oss. Nej, I ären rädda att banden trycker,
våldet går för långt, när konungens svin ska släppas
20. - Strindberg, Svenska öden. .1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
