Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Bengts hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
allvar, den står tipp igen, och jag skakade fram ur
henne gamla plikttankar, dåraktiga kanske, men
behövliga nu. Jag fick henne så långt, att hon önskade
leva för att i ett kloster börja om igen i försakelse
och eftertanke; och jag fick henne till och med att
vilja utbyta detta kloster, som icke mer fanns till,
mot hemfängelse, där det finns penitens i ömsesidig
självförsakelse, där det finns andaktsövningar i
uppfyllandet av plikter, där det finns tillfälle till övning
i plikt och lydnad. Hon kämpade mot sin stolthet
och ångrade sitt medgivande, hon rasade mot livet
som bedragit henne, mot människorna, som ljugit
och sagt att livet var en lustgård. Och i den punkten
gav jag henne rätt; ty olyckan i de flesta äktenskap
är den, att man inbillar makarne, att de skola finna
den absoluta lyckan i giftermålet, då lyckan över
huvud icke finns i livet eljes. Hon rasade på, men
slumpen kom mig till hjälp. Barnet, som hade sin
kammare inunder, började skrika. Då blir hon skakad
i sitt allra innersta, och hon vill leva för att lära
sitt barn, att livet icke är så som man sagt det, och
hon ville icke lämna det åt samma öde, som hon själv
undgått. Mannen talade hon icke om; huruvida hon
tänkte på honom nu kan jag ej säga. Jag, som givit
henne giftet, visste också var motgiftet fanns, men jag
ville ännu hålla henne i fruktan, gav henne mindre
hopp än jag själv ägde. Jag gick.
När jag återkom, fann jag henne i sin mans
armar. Han hade träffat henne i trappan, där hon
nedfallit i en dvala. Allt var förlåtet, och allt var
glömt. Det finner du underligt! Men har icke du
förlåtit din mor, fastän hon agat dig, och har din
mor icke dig kär, fastän du ljugit för henne, gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
