- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
49

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Bengts hustru

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne sorg och förargelse. De sista skakningarne
hade vänt ut och in på hennes själ, så att den gamla
kärleken låg överst som en klar pärla, som man
fiskat upp ur havets dybotten, där den låg gömd ini
ett smutsigt blötdjur. Men hon kämpade ännu emot
sin stolthet och sade, att hon icke ville älska honom,
fast hon älskade honom. Jag glömmer aldrig hans
svar, som innehöll hela gåtan. »Du ville icke älska
mig, Margit,» sade han, »ty din stolthet förbjöd dig,
men du älskar mig ändå. Du älskar mig, oaktat jag
lyfte min hand, oaktat jag var skamligt feg, när
olyckan kom. Jag ville hata dig, emedan du gick
ifrån mig; jag ville döda dig, därför att du ville offra
ditt barn, och ändå älskar jag dig. Tror du då icke
på kärlekens makt över våra onda viljor?»

Så sad’ han, och jag säger nu som fabulisten:
denna fabel lärer, att kärleken är en stormakt, som
går över allt förstånd, och emot vilken vår vilja intet
förmår. Kärleken lider allt, försakar allt, och av tron,
hoppet och kärleken, herre, är kärleken störst.

- Nå, men hur gick det sen?

- Sen var jag inte med längre.

- De fortsatte väl att gräla?

- Jag vet, att de tvista understundom, ty det
gör man, när man är av olika tankar, men jag vet
också, att ingen vill vara den andres herre, utan
att de vandra sin väg med mindre fordringar på livet,
och därför äro de så lyckliga man kan bli, om man tar
livet sådant det är. Och det var detta den gamla
tiden med sina anspråk på att kunna göra en himmel
på jorden icke ville, men som den nya tiden lär sig.
Och så var det slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free