Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE LYCKSALIGES Ö 55
deråt hit och dit, och slutligen hade ett slughuvud
kommit på den idén, att prästen också skulle skrifta
sig, ty han var nu den ende, som icke bekant sina
synder. Förslaget antogs med acklamation, men det
återstod att finna en skriftefader.
Peter Snagg anmälde sig slutligen såsom havande
tenterat hebreiska till prästexamen. Prästen
protesterade, men förgäves. Han bands vid stormasten,
och efter att ha fått både skarpa föreställningar och
vänliga förmaningar, bekände han under ymniga
tårar, att han i sin ungdom förfört ett
nattvardsbarn.
Nu uppstod en rådplägning, i vilken även
passa-gerarne deltogo, och som prästen röstat för att kasta
dem alla femhundra i sjön, föll snart domen att
prästen skulle i sjön, på grund av profeten Micha kap.
XII vers 16 och följande. Och efter att ha gjort sin
sista bön vräktes han i sjön.
Men stormen ökade alltjämt. Slutligen på sjunde
dagen vid hundvakten tornade skeppet. Ett anskri
besvarade dundret av skrovet, som ränt upp med
fören på en undervattensklippa, så att den stod rätt
upp och ner. Kanonerna lossnade från surrningarne
och slogo ner genom trossbottnarne. I dagningen
började skeppet sjunka. Men då såg man land i
lovart.
De flesta hade hunnit i båtarne, men utan att
hinna medtaga ett spår av proviant eller kläder eller
verktyg. När solen gick upp>, sågo de sig räddade
alla, sexhundra man, och landstego i god ordning,
men skeppet sjönk som en sten, när de satte foten på
land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
