Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE LYCKSALIGES Ö 113
nungen för allt åtal. Men ansvaret var icke farligare
än att en minister, som stått bocken för en kunglig
dumhet, fick ta avsked som länschef och
kerubimer-riddare. Dessa ansvaringsplatser voro därför också
mycket behagliga och eftersökta.
I närmaste sammanhang med detta stod
prat-makarsystemet eller det parlamentariska
styrelsesättet. En hop rikt folk sammanträdde en gång om
året och sökte genom klyftigt tal utse det nästa offer,
på vilket en ny skatt skulle vräkas. När de voro
varandra för klyftiga, kommo de om sams i godo
att antingen icke vräka skatten på varandra, eller
också bytte de och schackrade med skattebördor.
Ett eget och i sitt slag gott exempel på detta
styrelsesätt var den parlamentiska akt, som
avhandlade garverinäringen. Sex garvare hade i tjugufem
år gjort dåligt läder för dåligt pris. En vacker dag
börja jägarne, som ännu levde i grannskapet, taga
sig för att införa gott läder för gott pris. Folket
jublade åt nyheten, men de sex garvarne, som sutto
i talkammaren eller parlamentet, gingo in med en
anhållan att få tull på jägarnes läder. Den inhemska
industrien måste skyddas, landets barn icke ätas upp
o. s. v. De fingo tull på jägarnes läder! För dessa
sex garvares skull måste folket fortfarande köpa
dåligt läder för dåligt pris. Detta sätt kallades
skyddssättet, emedan därigenom det enskilda
intresset skyddades på allmän bekostnad. Ansvaringen
ansåg sig emellertid passa på att söka en
länschefsplats, låtsade stor förtrytelse och avgick; erhöll
platsen samt tillika Kerubimerorden, vilken endast
brukades som belöning åt store män,
8. – Strindberg, Svenska öden. II,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
