Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
Men det sorgligaste av allt var att kretinismen
småningom blev medfödd likasom de kroppsliga
svagheterna. Kretinerna, vilka kallade sig
intelligenskotteriet (av intelligere, inse) emedan de icke insågo
sin kretinism (lucus av non lucere), hade småningom
så urartat, att de förlorat medvetandet om sin
hjärnuppmjukning, och tvärtom ansågo sig vara de visaste
i samhället. Som de hade krigsmakten till sitt
förfogande, råkade samhällstillståndet i det närmaste
likna ett dårhus, där patienterna gjort uppror och
inspärrat sina läkare och väktare. Detta gav
anledning till de allra befängdaste uppträden. Sålunda
kunde man i talkammaren höra på fullt allvar sådana
meningar förfäktas såsom att Atlantica, så hette nu
riket, som endast ägde 50,000 krigsmän, skulle kunna
försvara sig mot Akvilonia eller vilket annat rike som
helst, vilket hade 20 gånger så många krigsmän. En
annan gång förfäktades med framgång den meningen,
att samhället skulle störta ihop, om icke folket ville
betala skatt till vissa komedianter. En annan gång
skulle staten ramla, om icke folket ville ge lön och
professorsplats åt en herre, som trätt upp ett stort
antal bobbor på zinknålar.
Följderna av att år ut år in se kretinismen vördad,
avlönad och eftersökt blevo småningom att många
olyckliga önskade delaktighet av kretinismen, emedan
den gav ära och pengar. Och nu skulle den spridas
genom skolorna, mem det gick inte fort, ty folkets
sinnen hängde ännu genom minnet vid det gamla
som ägt mycket av förnuftighet om ock det var
sämre i många stycken. Men när alltid och alltjämt
de sågo huru endast det skänkte anseende att man
ägde de mäktiges meningar, måste de mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
