Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 141
honom på långt håll, känt igen hans hatt som har
en lindrig lutning framåt, kastande en skugga över
ögonen som gör att de se större ut och få ett
drömmande uttryck. Hon har tagit hans blickar redan på
avstånd och hon håller dem i sina tills han hälsar.
Men nu lyfter han hatten med ett plågat uttryck i
ansiktet såsom om han erinrat sig att han en gång
omfamnat och kysst detta fruntimmer, Vilket han aldrig
skulle få tala vid.
När Tekla följande middag råkar honom igen,
tänker hon på att denna unga man kysst henne och
hon känner att hon bleknar, på samma gång hon
ser hans ansikte uttrycka en oro, och hans ^högra
fot gör en hastig rörelse som om den ville stiga ner
och gå över till henne.
Hon blir borta i sex dagar och kommer så igen.
På avstånd ser hon hans mjuka hatt, därpå komma
ögonen fram, och de fånga hennes; men i detsamma
färdas en vintapparkärra, och mellan lokträna och
stuptygeln ser hon hans ögon, som hälsa glada såsom
till ett återseende.
Sommaren kommer, tung och het, och Tekla ser
icke sin vän mer, ty han bor på malmgården. Det
blir ett tomrum i hennes liv, och det synes henne
som om mörker fallit sedan solen kom och tog bort
hennes enda glädje. I ensamma stunder på
kyrkogården satt hon och rannsakade sig, sökte reda sina
tankar, anställa betraktelser över sig själv. - Vad
ville hon denna unga man? frågade hon sig. Antaget
att han talade till henne, att han steg in i hennes
kammare när hon var ensam, och att han sade: se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
