Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 147
likgiltigt. Hennes ansikte är blekt, och ljuset som
tränger genom det unga björklövet kastar in något
svagt grönt i skuggorna, som ger hennes utseende
ett visst sjukt förnämt. Hennes stora svarta ögon
med den starkt vidgade pupillen stanna vilande på
en röd nejlika som sitter instucken i lövverket. Hon
ser ut som om hon ej visste vad hon skulle göra
bland dessa främmande människor, och hon har följt
med för att slippa vara ensam hemma och för att
få en ny klädning. Modern sitter tyst och skrämd
över att se sig utdragen ur sin håla, och det starka
dagsljuset plågar henne.
Men nu styr galären med fulla segel ut på fjärden,
och mellan lövruskorna synas gröna stränder med
vita hus, båtbryggor med flaggstänger,
varmbänks-fönster och poppelalléer, röda stugor och vita
björkhagar, gröna rågåkrar och kanariegula ängar. De
friska böljorna plaska mot båtens skrov, och himlen
står kornblå över land och vatten. Tekla såg tavlorna
rulla förbi, kände sjöluften svalka milt om tinningarne,
och hon vaggades av musikens gungande rytmer i
en lugn harmonisk stämning som gav hennes ansikte
ett uttryck av frid och belåtenhet. I detsamma hörde
hon en röst, som hon ej kände, tilltala sig från sidan.
Hon såg upp; ynglingen stod där med ett brett
gult bandelär över bröstet och räckte fram en
bandros.
- Nej, se, är det I, utbrast han förvånad. Tänk
att vi skulle råkas en gång till i livet. Jag hade
tänkt så många gånger stanna på gatan, men jag
vågade inte. Får jag lov att föreställa mig för er
fru moder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
