Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
Och med en ar4ig bugning föreställer han sig
för modern:
- Mitt namn är Robert Clement! Jungfru Tekla
och jag voro konfirmander i Sankt Gertrud. Mottag
en bandros.
Tekla hade icke fått fram ett ord, och modern
visste ej vad hon skulle säga.
Herr Clement utdelade sina märken och kom
tillbaka till de två fruntimren.
- Kanske jungfrun behagar stiga upp på bryggan
och se på utsikten. Vi ha just Bockholmssunds
undersköna stränder förut.
Tekla såg på modern, som nickade bifall, något
sömnigt, ty luften sökte henne.
Herr Clement gick förut och Tekla efter. Hon
hade tyckt att han uttryckte sig vårdat, men att hans
röst ej var sådan som hon väntat sig. Men det låg
något tryggt i detta att han sagt de varit kamrater.
Han hade med denna erinran om gemensamma
sinnesrörelser och minnen liksom kastat en varm duk över
bägges deras axlar, under vilken de gingo lugna för
pratets hagelskurar, och han hade knutit ett band
emellan dem.
- I tycken väl ej att jag är påflugen? började
han, när de kommo upp på bryggan.
- Hur kunnen I säga så? svarade Tekla, vi ha
ju varit konfirmationskamrater.
Ordet kamraters undergörande kraft hade hon
redan upptäckt, och hon kände ånyo dess verkan på
sig och honom när hon uttalade det. Han blev
förtroendefull, och var ytterst artig. Sedan han satt fram
en stol, visade han landskapet.
- Har I befarit Mälaren förr? frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
