- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
154

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

154 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

upp, tog emot, slog ut igen, bultade, naggade och
kavlade ut igen.

- Minns I, jungfru att jag kysste Er i
kyrksalen? sade han slutligen. Minns I det?

Och musiken beledsagade de brinnande orden
med en kadens och en trumvirvel, som gjorde Teklas
svar ohörbart, när hennes bleka läppar rörde sig.

De dansade igen, vilt, som dervischer, vilka vilja
berusa sig och släcka minnet av det närvarande; och
så stannade de igen.

Nu talade han om hennes ögon, om hennes hår,
om hennes händer, och slutligen om hennes små
fötter, och hon lyssnade bedårad. Hon kände sig
förskönas, växa, fyllas med kraft från hans nerver,
tappas på med ny blod av hans blod, andas med hans
lungor, tala med hans läppar. Ibland kände hon sig
förlorad, bortkommen, försvunnen, och ville ta igen
sin själ som han sugit i sig, men det var så ljuvt
att vara en annan än sig själv, att likasom företa en
själavandring in i en annans starkare kropp, bäras
av en annans ben, göra åtbörder med en annans
armar, under det man själv försjönk i vila. Så var
det han skulle komma och befria henne från arbetet
att tänka, tala, handla; så skulle han komma liksom
frälsaren, vilken bar allas synder och allas bördor;
o så ljuvt att slippa leva själv och ändock leva.

Det blev afton, och daggen föll över blommor
och gräs; solen sjönk och kastade rosigt ljus över
vikar och holmar, och fjärdarne lågo blanka, stålblå
som urklippta stycken av himlen.

Galären var åter fylld med folk och hade lagt
ut. Tekla satt på däck med herr Clements reskappa
under fötterna. Vid hennes sida talade herr Clement

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free