Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 155
oupphörligt lutad framåt och på sned för att kunna
se hennes ögon. Modern sov och fadern var i
förrummet.
Herr Clement vände ryggen åt de rosiga fjärdarne
och holmarne och såg endast i Teklas ögon, och
talade. Han åt henne och drack henne med sina
blickar, han omfamnade henne och kysste henne med
sina ord, han andades på henne som om han ville
tina upp snö, han jagade henne från gömsle till gömsle
för att fånga henne i en bekännelse, men Tekla kröp
bakom oupphörligt, oupphörligt.
Slutligen hade han henne:
- Varför gick I på Själagårdsgatari varje
middag? frågade han djärvt med hela feghetens mod,
som gör hjälten.
- Därför... jag vet inte ... jag kunde inte -annat,
svarade Tekla.
- I kunde inte annat. Var det för att...
- För att möta Er!
Nu var det sagt. Han sprang upp och lyfte hatten
som om han ville svalka sin panna, släppa ut ett
farligt överskott av tryck som hans heta hjärna hade
alstrat.
- Är det sant? Är det sant att I haven mig
kär?
- Det är sant, svarade Tekla tvekande såsom
om hon i detta ögonblick ville vara sann och därför
måste tänka efter om det var så som hon sade.
Gnistan hade sprungit över och antänt. Herr
Clement använde de två följande timmarne att utröna
om det var sant, så otrolig föreföll honom hans lycka,
så osannolik den sagan att hon hade honom så kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
