Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 167
fram ett bord som de täckte med duk, och andra
tjänare buro fram fat och kar, vinkannor och saltser.
- Tekla åsåg med nyfikenhet tillredningarne till
en kunglig måltid, erinrade i ett ögonblick sin
väntande måltid’ därhemma, såg mannen hemkommen,
gästerna samlade, bordet odukat, uppträdet med den
druckne fadern, hörde frågorna efter den försvunna
frun i huset. Hon ville resa sig och springa hem,
men vågade icke röra sig. Tanken på vad som
förestod förlamade henne, fruktan för ett uppträde, vilket
hon icke kunde förklara, naglade henne vid bänken,
och sliten mellan plikt och feghet blev hon sittande,
med ögonen skelande åt höger och vänster som om
hon icke kunde besluta sig åt vilket håll hon skulle se.
Plötsligen väcktes hon ur sin slöhets dvala av
en vaktknekt, som med ganska barsk stämma frågade
med vad rätt hon befann sig i konungens trädgård.
På hennes svar att hon sett grindarne öppna,
anmodades hon att genast avlägsna sig.
Följd av knekten skyndade hon gången
under-givet framåt, men när hon såg andra fruntimmer icke
stort bättre klädda än hon själv vandra omkring
därinne ostörda, luktande på blommorna, trampande
gräsmattorna, kände hon ett styng i sitt hjärta såsom
om hon ensam varit utsatt för en skymflig utvisning,
och när hon märkte sig vara betraktad med hånande
blickar av de andra, vaknade vreden, hatet, avunden
mot dem som ägde företrädesrättigheter dem hon
saknade, utan att hon visste varför.
Utkommen utanför grindarne, som smälldes igen
bakom henne med ett väldigt dån, tog hon av neråt
Blasieholmen utan att veta vart hon gick, blott
märkande att vägen åtminstone ledde henne åt folktomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
