- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
168

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

168 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

trakter där ingens blickar sårade henne. Hon kom
bakom Tungelska och Bååthska palatsen neråt viken
där rännilen rann ut, då hon såg en folkhop röra
sig framåt Holmbron. Glad över att kunna få ett
avledande föremål för sin uppmärksamhet, följde hon
nu efter hopen som snart stannade vid brohuvudet
där vakten ställt upp sig i en krets.

Sedan hon så småningom kunnat tränga sig fram
till sjökanten, såg hon att något tilldrog sig på första
brovalvet, utan att hon strax kunde säga sig vad.
Innanför vakten stodo nämligen en grupp av präster
och lagläsare, vilka syntes rådpläga. När folkhopen
rörde sig nästa gång så att hon fick ändra plats,
såg hon att allas uppmärksamhet var riktad på en
vitklädd kvinna med bakbundna händer, som höllos
med ett rep av stadens bödel, under det två
timmermän lossade broräcket framför dem.

- Tekla, ser du häxan där du står, så, kära,
låt mig komma fram, hördes en röst bakom den
unga frun.

När Tekla vände sig om, igenkände hon grevens
dotter Ebba, med vilken hon varit likasom litet god
vän under konfirmationstiden.

Hedrad av igenkännandet och styrkt av vädjandet
till hennes tillfälliga företräde, fattas hon av en
plötslig lust att få vara beskyddare, och när väbeln
vid stadsvakten nästa gång gick förbi, drog hon
honom sakta i rocken, hälsade och bad att få ställa
sig mellan vakterna med sin väninna, vilket utan
svårighet beviljades, helst även vakterna kände igen
henne från den tiden hon gick i kasernen.

Nu syntes rådplägningen vara till ända, och
lagkarlen läste något från ett papper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free