Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista skottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SISTA SKOTTET 223
tystnad rådde över hela staden och att kanonaden
upphört. Bortifrån vallarne hördes endast ett svagt
sorl som om man talat på en gång; sorlet ökades
och blev till ett gny, som strax därpå bröt ut i ett
jubelskri.
Han reste sig upp från sin knäböjande ställning,
och såg en vit flagga vifta uppe i Svenskarnes
högkvarter. Därpå hördes en trumpetstöt och en virvel
på en puka, vilket besvarades på liknande sätt från
Lindaus vallar. Och nu hördes yxhuggen mot porten.
En båt lade ut från Svenska lägret. Fältmusiken
spelade på andra stranden. Och nu gick ett rop
genom stadens gator; först oredigt som sjöarnes dån
mot strandklipporna, buller utan betydelse, skrik
utan mening. Men det kom närmare och nu kunde
han urskilja sista ordet »sluten», utan att han ännu
visste om det var kapitulationen eller vad eljest.
Slutligen steg ropet allt tydligare då folkmassan
vällde in på Strandgatan och svängande med hattar
och mössor ropade upp åt sin modige borgmästare:
Freden är sluten!
Té Deum laudamus! sjöngs det om aftonen i
Franciskanerkyrkan, under det stadens innevånare
berusade sig vid de vintunnor som hämtats från
byarne på stranden.
Och efter mässans slut sutto borgmästaren och
majoren vid en kanna Seewein på Zur Krone.
Men genom takbjälken mitt i salen syntes den
svarta kulan som brutit ner flaggstången och trängt
genom tak och trossbotten.
Borgmästaren betraktade det mörka klotet, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
