- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
222

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista skottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

222 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

beteende med ett jubelrop, drevs ånyo av sin fruktan
att våga ett anlopp mot honom som ägde stadens
nycklar, utan vilka ett formligt överlämnande av
staden icke ansågs kunna äga rum.

Med understöd av de missnöjda, vågade majoren
ett sista angrepp mot den orubblige borgmästaren.
Därför steg han upp för den farliga trappan, drog
sitt svärd, och manade borgmästaren att stiga ner
eller försvara sig där han stod.

Men det visade sig snart att denna position var
ointaglig, och övertygad om omöjligheten att få
honom till att övergiva den, vände sig majoren till
folkmassan och frågade tre gånger å rad, om de
medgåve honom rätt att låta bryta upp stadsportarne
och hissa den vita flaggan.

Sedan hans fråga besvarats med dånande jarop,
vände han om samma väg han kommit för att begiva
sig ut på vallarne, åtföljd av folkhopen.

Borgmästaren, som nu lämnats ensam, och
inseende att allt hopp om stadens räddning var ute,
syntes nu först sjunka tillsammans och strax därpå
räta upp sig som om han fattat ett beslut. Med
darrande hand öppnade han väskan, framtog de
stora nycklarne, och efter att ha slagit korstecknet
kastade han dem så långt ut i sjön han nådde. När
de försvunnit i djupet, föll han på knä och knäppte
händerna till en lång tyst bön.

Han skulle i denna stund velat göra sig döv,
men under det han anropade Gud och den heliga
jungfrun, tyckte han sig ändock höra yxhuggen mot
stadsporten, genom vilken fienden skulle inträda för
att plundra och skända, hänga och bränna.

Men efter en stunds stilla bön märkte han att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free