- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
333

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TSCHANDALA 333

snart det var tal om pest hade man ju att göra med
en tillskyndelse av ödet eller de okända makterna.

Kadavren blevo emellertid omsorgsfullt
hopsamlade, lades in i ett stycke ylle och buros in i huset.

Genom de öppna fönstren kunde magistern höra,
hur man gjorde upp eld i Spiseln för att medelst
värmen kalla till liv de döda kropparna.

Det var som om åskan hade slagit ned i huset.
Människorna gingo uppskrämda omkring, allt arbete
avstannade, snickarne tittade ut genom
källarfönstrens rutor, och hundarne, som ville hålla kalas på
snokarne, blevo under väldigt larm utkörda och
instängda i skjul och uthus.

Man jämrade sig och parlamenterade nere i
våningen, så att middagsmaten icke blev färdig och
allt kom i olag.

- Nu är olyckan över oss! med dessa ord
avslöt zigenaren sina trista betraktelser, varefter han
slog hål på en ankare brännvin och satte sig att
dricka och sjunga sorgesånger, tills efter hand hela
familjen satt och drack vid fönstret.

Att slaget hade drabbat säkert, det märkte
magistern på aftonen, då han råkade zigenaren, som
var mild, hövlig, ödmjuk, och vars hat tycktes vara
bortblåst samtidigt med hans tro på lyckan. Men
han talade icke om snokarna; ty han skämdes för
att visa sin svaghet, och han visste, att magistern
skulle skratta åt hans vidskepelse.

Han utgöt sig endast i svävande ordalag om
sina oförskyllda olyckor och sin förestående
undergång.

Därefter slog han plötsligt om, gav sig till att
berätta kärlekshistorier och smorde på stående fot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free